Idag när jag satt på bussen så kom jag och tänka på en sak, hur många vänner som har passerat osv genom åren. Typ som dendär fb-gruppen "förut kunde vi prata till klockan 4 på natten, nu är jag glad om jag får ett hej". Jag antar att det är normalt att växa ifrån varandra och att glida isär, men ibland, som idag, känns det ganska tråkigt att det blivit som det blivit när man tänker på alla roliga stunder.
Något annat som känns dåligt med det är att man ibland ser på dem att de mår dåligt, men eftersom att vi inte är så nära längre så kan man inte stötta på samma sätt. Att liksom inte vara där.
Usch det finns så många jag saknar, så nu blir det en liten nostalgitripp bland bilder för personerna läser nog inte det här iaf, de flesta ligger redan på internet iaf så jag tar mig friheten.
Jag saknar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar