söndag 19 december 2010

nobody said it was easy..

men ingen sa heller att det skulle bli så svårt.

Jag hatar att känna mig svag.
Jag hatar att ligga uppe och gråta om nätterna.
Jag hatar att vara så rädd att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Jag hatar att vara ett offer när jag ser migsjälv som stark.

Jag hatar känslan av att inte veta vad man ska göra.
De som känner mig vet att jag alltid försöker stötta dem så mycket som går,
men det är inte alltid så lätt att vara där när det inte står rätt till på hemmaplan.

När allt händer så får det mig bara att tänka på allt gammalt, trots att jag var så liten.
Jag kommer fortfarande ihåg känslan.

Jag vill inte sova ensam.

2 kommentarer:

  1. men gumman! du jag finns alltid och du ska veta att du kan prata och lita på mig, jag vill bara att du ska må bra! Du betyder jätte mycket för mig din lilla tös, och jag hoppas du mår bättre snart och att om du vill prata med någon att du då kan prata med mig.

    Puss cheeeyen! <3

    SvaraRadera